äntligen har orden hittat tillbaka.
livet likaså.
skolan är över, likt ett fingerknäpp gick tre år, sådär bara.
den kliniska studentlägenheten är sedan sju dagar utbytt mot en mer riktig och kanske lite mer luggsliten läggenhet. det känns som att en ny fas är på väg att inledas. pratar med bästa över skype, hon i Alicante och jag i Malmö, och framtidens ovisshet är lika påtaglig oavsett den geografiska skillnaden. hon har förvisso hittat Kärleken men inget behöver ju vara mindre komplicerat för det. särskilt när det snart kommer att skilja några hundra mil mellan dem. pratar med M som plötsligt tappade det vackraste, som plötsligt rycktes ur den framtid som såg självklar ut men som nu hittat tillbaka för att våga prova igen. det är märkligt hur vi människor har styrkan att återhämta oss, trots att det när hjärtat slår som hårdast gör så ont att man knappt vågar andas. det är märkligt men vackert på något vis.
solen har hittat hit och färgar allting i kulörta färger, det känns förtjusningsfullt: levande. just idag, just precis idag känns det som att allt kommer att ordna sig. hoppas hoppas hoppas att den känslan vill hålla i sig. (jag ska se till att den håller i sig).
