igår frågade jag en gammal fin vän om vi skulle slå ihop våra påsar om ett år eller tre, om vi båda är singlar och inte hittat någon (annan). Det kan ju låta hemskt det där egentligen, jag kände det när jag frågat. Ungefär som att "om jag nu inte hittat någon, är det ok om jag nöjer mig med dig då, när jag inte orkar leta längre". Men så är det inte. Visst, det är väl inte så det fungerar annat än på film liksom men efter ett glas vin tyckte jag faktiskt att det var en ganska fin tanke. Jag menar, man frågar ju inte en främling på gatan, det finns ju en anledning till att man väljer den man väljer.
jag tror jag fick ett slags tvetydigt svar, kanske trodde han att jag skämtade. kanske visste han att det inte fungerar så i praktiken. förmodligen finns det väl en anledning till att vi aldrig varit tillsammans också.
det jag istället fick var ett löfte om en dag på fjället i sommar.
kanske får peppra honom med förslagets alla fördelar då helt enkelt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar