jag har inget självförtroende kvar.
tänker och tänker men det stannar där.
i huvudet.
likt vackert formulerade fraser, fullt begripliga.
så länge jag behåller det vackra i huvudet kan ingen bli besviken, inte sant.
allra minst jag.
M försvann spårlöst och när vi får tag i varandra känns det försent.
"jag skiter fullständigt i vem du hånglar med..eller inte riktigt. men så himla mycket bryr jag mig faktiskt inte, det ska du veta".
o så säger han upp bekantskapen.
jag tycks ha missat något där men verkar inte få någon chans till en förklaring.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar